Varken Kewin Andersson eller Andreas Breitfeld kunde nog ana vad som väntade när de fick klart med sin LIA på Åland. Fyra veckor i hetluften på en plats som är känd för sin Ålandskyla. Här kan man prata om energiproblematik på högsta nivå.

Redan efter två månader på utbildningen var det dags för den första LIA-perioden på fyra veckor. Rakt ut i hetluften.

Andreas: – Det är riktigt bra att få komma ut i naturen relativt tidigt och få känna lite på vindkraftverken. Det är ju dem man ska jobba med i framtiden och de går inte direkt att jämföra helt och hållet med motorcyklar och fyrhjulingar, som jag sysslade med tidigare, inleder Andreas.

Kewin: – Vi hade verkligen tur. I vanliga fall ordnar Campus Varberg LIA-platser, men jag fick för mig att kontakta ett energiföretag i Mölndal (nära och bra). Det visade sig att de hade kopplingar till just Åland och plötsligt satt man här på en kobbe och tittade ut över ett stormigt hav. Även Andreas fick plats och det har varit kanonbra att vara två.

Möte med verkligheten
Det visade sig att just Åland är en av de bästa platserna i hela Europa för att testa vindkraftverk på grund av sina fina vindförhållanden. När det gäller de allra minsta verken för hemmabruk, 1,5–10 kW, används Åland under certifieringsprocessen, det vill säga när man typgodkänner verkens specifikationer.

Kewin: – Åland har 21 vindkraftverk som står för 27 procent av förbrukningen. Det roliga är att de är placerade längst ut på små kobbar och det krävs båt för att ta sig dit. En solig dag som idag är det fantastiskt, men när Ålandskylan och vinden sätter i håller man sig gärna inne.

Det här första mötet med verkligheten handlade mycket om att se och lära. Att få en bild av vilka kraven och förutsättningarna är.

Andreas: – Vi hade turen att få lära känna två olika tillverkare – Vestas och Enercon – med olika system. Asynkrongenerator och växellåda samt synkrongenerator utan. Det var givande.