WESTsveriges mest okända boxare
Det kan vara en slump, men förmodligen kommer Rubens stora intresse för människor från hans egen livsresa. Familjen flyttade från Chile när han var sju år och till Gnosjö när han var tio. Nu studerar han till studie- och yrkesvägledare och vill vidare till en storstad. Gärna Stockholm.
– Det var kul att komma till Gnosjö minns jag. Mamma och pappa hade ju båda fått jobb och vi flyttade från Karlskrona. Gnosjö är en liten, trygg miljö med nära till allt och alla. Och vi kände oss mycket välkomna. Det är en perfekt plats när man växer upp, men kanske inte lika kul när man ska bli vuxen.
Av en slump hängde jag på två kompisar som ville börja träna boxning i Värnamo. Lustigt nog var det jag som blev ”fast” i sporten – jag som aldrig tänkt träna boxning.
Hur som helst, det var nog inte något dåligt val eftersom Ruben har varit, och fortfarande är, riktigt framgångsrik. Därhemma hänger en hel del medaljer. Han blev sydsvensk mästare i 81-kilosklassen 2010 och rankas som nummer tre i samma klass i Sverige.
– Det som jag fascinerats mest av när det gäller boxning är att det handlar om både mental och fysisk träning. Du måste lita på dig själv när du går en match och du måste känna din kropp fullständigt.
För Ruben är vardagen ganska inrutad med träning varvad med studier. Ligga på topp gör man inte automatiskt, utan det är något som innebär ett ständigt tränande.
– Jag älskar att träna. Jag börjar varje dag med en jogging-tur eller ett styrkepass innan frukost. Sedan pluggar jag resten av dagen. På eftermiddagen eller kvällen blir det ett boxningspass. De som inte tränar tycker nog det här är helskumt, men det är häftigt, tycker jag.
Annars har Ruben ägnat stor tid åt studentföreningen WEST.
– Varberg är den perfekta orten att studera på. Det är ingen jätteliten stad, men inte heller stor och anonym. Den är mycket större än Gnosjö … Här finns väldigt mycket att göra om man vill. Och så har vi WEST, där jag har engagerat mig en hel del. Man måste bestämma sig för att man vill träffa människor och vara aktiv. Då är det hur lätt som helst.
Ruben har en dröm.
– Ja, jag drömmer faktiskt om att leva i en större stad där man träffar många människor. Jag ska ju bli yrkesvägledare och det känns så rätt att kunna hjälpa andra människor till en bra tillvaro. Om ett år är jag klar och då …