Det är egentligen ingen som ser vad de skapat. Ändå är deras jobb både livsviktigt och avgörande för att vi som lever i det moderna energisamhället ska få en vettig och trygg tillvaro. Utan elektricitet i våra byggnader och utan styrsystem till våra fastigheter blir vardagen ganska begränsad. Detta är något som Madeleine, Emelie och Sara har gemensamt – de ser till att vardagen fungerar för dig.

Madeleine Svensson, Emelie Beckman och Sara Mineur har alla utbildat sig till Elkonstruktörer på Campus Varberg. Nu jobbar de med både enkla och komplicerade konstruktioner på AFRY i Varberg.

Det är väl inte så vanligt att tjejer pluggar till elkonstruktör, eller? 

– Nej du har helt rätt. Det är alldeles för få. I min klass var vi nog 2 av 15 studenter och det var väl ungefär samma sak för er andra, säger Sara. – Ja det är lite trist, men det kan vi ändra på. Jag skulle vilja säga att detta är ett superyrke som passar väldigt bra för många tjejer. Madeleine flikar in: Många tror att jobbet är supertekniskt, och visst är det en hel del teknik som du måste hålla koll på, men det finns också en stor portion skapande.

Hur menar du då?

Madeleine: Det ska byggas en skola till exempel och du får uppdraget att projektera allt som har med el att göra. Nu gäller det att börja med helheten och skaffa sig en bild av alla olika behov som ska tillgodoses. Du har t ex kanalisationen, alltså var alla centraler ska placeras och ledningar förläggas för att inte krocka med andra discipliner och installationer i byggnaden, samtidigt som själva installationsarbetet blir så effektivt som möjligt.

Sara: Ja, sedan kanske det ska finnas an musik- och teatersal. Hur ska den fungera? Hur ser kravspecifikationen ut? Här ska det finnas extra ljussättning för en scen, bra ljudsystem, AV-anläggning och uppkopplingar till nätet, rumsbelysning i flera sektorer etc. You name it.

Emelie: Sedan finns det ju helt andra miljöer. Jag har till exempel varit en hel del på Ringhals kärnkraftverk och ska dit igen. Jag har lite automationsbakgrund från gymnasiet med mig och nu ska jag börja programmera brandlarm där.

Det verkar som att alla tre konstruktörerna  jobbar från och till på Ringhals. Kanske inte så konstigt då det är en stor arbetsgivare med flera olika verksamheter och många olika behov. 

Sara: Jag har alltså inte jobbat med själva energiproduktionen, men inom området finns det ett stort antal byggnader med skiftande verksamhet, industriinstallationer och många olika krav. Här finns det mycket som ska uppdateras och nykonstrueras.

Hur kom det sig att ni valde just denna utbildning och yrket?

Sara: Jag hade jobbat som IT-tekniker i femton år och kände mig ganska färdig med det. Letade efter något nytt och spännande. Kollade upp i närheten av Varberg och det enda som lät riktigt kul var just elkonstruktör.

Emelie: Jag läste el och automation på gymnasiet och började jobba direkt på ett lokalt elföretag i Varberg. En av mina chefer, som varit med och startat utbildningen tipsade mig, och så blev det. Sedan kom jag tillbaka hit med ännu mer kompetens och är fortfarande kvar. Så här efteråt borde jag kanske ha jobbat några år som elektriker först. Det hade varit enklare att förstå de olika utmaningarna som finns ute i verkligheten, men jag har lärt mig. 

Madeleine: Jag har lite liknande resa. Funderade på att bli frisör, gå fordonsprogrammet eller läsa till arkitekt. Det är inte lätt att veta vad man vill när man är 16 år. Till slut bestämde jag mig för att välja elprogrammet. Gick sedan vidare direkt till YH-utbildningen på Campus Varberg. Den hade en spännande blandning av både teknik och el.

Hur ser vardagen ut och vad är det bästa med yrket?

Emelie: Det är naturligtvis väldigt många timmar på kontoret framför datorn. Vi konstruerar och ritar i CAD. Jag jobbar i ett program som heter Magic CAD och det är roligt, framför allt om man får vara med i ett nytt projekt. Jag får lösa problem från början och slipper ta över något som andra har gjort.

Sara: Jag har kul varje dag. Det känns att det är någon riktig nytta med det man gör. Det blir liksom något av det hela. Branschen är omväxlande och rolig. Många trevliga kollegor. Belysning är det roligaste, planera vilka armaturer som ska användas, hur utebelysningen ska se ut. Och så en sak till. Jag började plugga när jag var 40 år. Jag vill verkligen lyfta detta, att du ska inte vara rädd för att börja plugga igen, även om du tycker att du börjar bli gammal.

Madeleine: Jag tycker det är väldigt roligt att får vara med från början till slut. Att få jobba med alla delar i en byggnad. Jobbet görs alltid i projektform och blir därför omväxlande. Det är bra om man är drivande, både i arbetet och för att hänga med i den tekniska utvecklingen. Det händer så mycket, och du blir aldrig fullärd, vilket är härligt.