En del vet inte vad de ska göra i framtiden. För andra är det tvärtom. För Jenny stod det helt klart redan i åttonde klass att det var förskollärare hon skulle bli. Dessutom hamnade hon mitt i ett spännande förändringsarbete på sitt allra första jobb.

Jenny Svensson är 28 år och uppvuxen i Veddige utanför Varberg på en gård med grisuppfödning och älsklingskatter. Innebandy var hennes stora intresse, men barn har alltid varit hennes passion.  

– Jag älskar att vara med barn. De är så spännande och tänker på ett annat sätt än vi vuxna. Men som förskollärare handlar det om mycket mer. Vi har ett ansvar för barnens trygghet och personliga utveckling, och vi ska se till att verksamheten fungerar effektivt och är i harmoni med alla olika krav och behov vi möter. Det är ett stort ansvar.

 Jenny läste barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet och jobbade sedan i vikariepoolen i Varberg under ett år. Därefter började hon på Förskollärarutbildningen på Campus Varberg.  

– Att plugga vidare var självklart. Har alltid tyckt om att studera och nu fick jag möjlighet lära mig sådant jag var nyfiken på. Vikariepoolen var ett bra förberedande steg som gav mig viktig erfarenhet. Det handlar ju väldigt mycket om att förstå, inte bara om kunskap.  Under sista terminen sökte hon jobb på Prästakullens förskola. Hon fick det och kunde börja direkt efter examen.  

– När jag började fick vi precis en ny chef. Jag har därför varit delaktig i en intressant omorganisation under mina fem år här.  

Vi jobbar mycket flexibelt över avdelningsgränserna. Barnen möter både fler vuxna och fler andra barn. Först och sist under dagen har vi blandade åldrar, men däremellan jobbar vi i par med till exempel bara treåringar och kan möta dem närmare. Vi har stor frihet att variera dagens innehåll. Just nu jobbar vi till exempelvis i projekt där vi följer barnens intresse för konstruktion i olika material.  

Idag kommer Jenny att vara handledare för två studenter, något som också är väldigt utvecklande för yrkesrollen, säger hon.