Nästan alla små barn vet vad de ska bli när de blir stora. En del fullföljer sina drömmar. De flesta däremot går lite omvägar och hamnar där de kanske aldrig tänkt sig. Sandra är en av dem. Djur och natur blev till hår och mode. Och nu studerar hon till något helt annat.

– Det är jag som är Sandra Hoväng. Jag är 25 år och pluggar första terminen till medicinsk sekreterare på Campus. Har precis fått en lägenhet i Varberg och tycker livet är väldigt spännande just nu.

Hade du sagt till mig för typ fyra år sedan att jag skulle lära mig hela kroppen på latin, då hade jag bara skrattat rakt ut. Nu sitter jag här med pennan i min ”manus” – det betyder hand på latin – och kör stenhårt. Det är tur att man har riktigt bra lärare och fina klasskamrater som kämpar ihop.

Växte upp på landet

Sandra växte upp på landet i Väröbacka utanför Varberg. Pappa träffade mamma en gång i tiden, och enda sättet att få henne från Östersund var att locka med hästar. För Sandras del blev det mycket häst, men också andra figurer såsom Tarzan, Mona-Lisa och Madonna. Tre härliga hönor på den lilla gården.

– Det där med hästar var jättekul, men tog slut i tonåren. Det är krävande och man hinner inte med sina vänner om de inte rider. När det var dags för gymnasiet valde jag att utbilda mig till frisör. Jag älskade hår, färg och inte minst att göra om folk.

Blev egenföretagare

– Sedan hyrde jag en stol, som man säger, och blev egen företagare. Men det var hårt och svårt att få ekonomin att gå ihop.

Sandra hamnade till slut på ett läkemedelsföretag i Göteborg. Där jobbade hon som sekreterare och bokade informationsmöten på sjukhus och vårdcentraler. Detta gjorde hon i tre år.

Det ena gav det andra

– Tack vare mitt jobb fick jag prata med väldigt många sekreterare inom vården. Det var roligt och det var intressant att komma i kontakt med en helt ny värld. Det var då jag bestämde mig, jag ville sitta på andra sidan av telefonen.

Nu känns det fantastiskt kul att ha hittat det man vill göra. Det är förstås lite jobbigt eftersom jag är ovan att studera, men det går verkligen framåt och yrkeshögskoleutbildning verkar passa mig bra.

Det är tur att man kan byta yrkesbana då och då.